2016 var Nicole Nilssons liv rörigt. Det hade förvisso gått flera år sedan hon separerade från Julias pappa. Mannen som först fångade hennes uppmärksamhet på en lägenhetsfest i Gävle. Han som inte var inte som andra, utan hade gnistrande ögon och en bandana knuten om huvudet. Nicole minns att hon såg en särskild styrka i honom och att det var den som fick henne intresserad.
– Han såg ut som en krigare.
Deras kärlekshistoria blev kort, men i januari 2009 föddes Julia. Nicoles ”lilla hjärtegull”. Och föräldrarna enades i kärleken till flickan, om så inte till varandra. Åren därefter var stormiga. Det var svårt med utbildning, jobb och försörjning. När det var som värst ”blev det för mycket med alkoholen också”, enligt Nicole.
Julia bodde mer hos pappa i perioder medan Nicole sökte efter en nystart. Något som skulle få henne på fötter och ge henne tillräckligt med energi och mening för att ta tag i sitt liv. Läs mer SvD
Och sen en dag försvann pappan ner till Libyen med tösen, som aldrig mer kom till Sverige. Han har suttit i fängelse i vårt land för egenmäktighet med barn, och av artikeln får man intrycket att snart, snart ska han hjälpa till – och det lär inte ske.
Mamman träffade en ny man i samma veva och de gifte sig och snart föddes en son.
Intervjuar jag farmor säger hon att de var tvungna att rädda flickan, människan lever i nioårscykler så mammans alla problem lär stå på i många år än, fördjupas i nästa cykel, då hon helt säkert skilt sig från den andre mannen hon snabbt fick barn med. Farmor är djupt upprörd på sin son som fått barn i väst, som gick på allt tal om p-piller, och för att han inte aktar sig för folk som är helt distanslösa.
Visar jag henne SvD-artikeln slår hon ut med armarna och säger att du ser själv! Hon säljer sig själv, och ett oskyldigt barn, och hela familjen, till en västerländsk skandaltabloid!
Mitt barnbarn ska inte bli gravid med någon hipp som happ där uppe i 14-årsåldern, och börja dricka en massa sprit, som mamman. Hon ska ha tydliga förebilder, en kultur och ett språk. När hon är arton kan hon åka upp om hon har förstånd och vill. Vi vet inte riktigt än om hon har ärvt mest av sin pappas vinglande förstånd eller mammans totala kaosförstånd. Vi får se.
Sen frågar hon mig varför de bråkar om saken i Sverige, hur kan man fängsla någon som räddar sitt barn undan en säker undergång? Jag svarar henne att vi lever i en sociologi, och tror att om barnet bara går i en svensk skola fixar sig allt.
Farmor tar sig för pannan.
https://www.youtube.com/watch?v=FPtrIw1emGY
Lämna ett svar