När man bygger en fascism måste man skapa förakt för konsten och de intellektuella. Det är mycket viktigt det.
Läsare, som har följt mig i åratal, vet att jag ibland publicerar läsarbrev, och de handlar inte sällan om att läsaren är tacksam för att min 50 år långa samhällsstudie ger aha-upplevelser. Som yrkesförfattare t.ex. läser man otroligt mycket liksom forskar, och det har vanligt folk inte tid med.
”Läser ofta dina texter som jag anser är både upplysande, skrämmande och uppbyggande”, skrev en idag.
Om vi tänker oss tanken att man har bemödat sig om att slakta ner religions-historiekunskap samt stora delar av samhällskunskapen, förstår vi också varför det måste till ett krig mot författare. I vart fall mot de som inte går över till att skriva enbart underhållning. Jag anses ofta ha en klar blick, och den kan man utveckla väl i en domstol, och i den satt jag i många år. Det är väl den blicken man ville ha bort?
Kriget mot författarna började så smått i och med Astrid Lindgrens Pomporipossatext
Det är nog ingen överdrift att påstå att hon fällde den socialdemokratiska regeringen solo. I en tydlig allegori berättas historien om Pomperipossa som i ett rike långt borta skriver böcker för barn, men trots att hon jobbar och sliter får hon bara 5 000 kronor om året kvar att leva på.
Svenskarna gillade Astrid och fick en chock då denna storsäljande författare knappt hade mat för dagen, och det berodde på att hon betalade i princip mer skatt än hon tjänade. Just det året hade hon betalar 103% skatt, om jag minns rätt.
Författarna räknas som egna företagare, och får alltså betala inkomstskatt, men också sina egna arbetsgivaravgifter. Ger du en författare 100 000:- kan det lätt bli så att 85-90.000:- går i skatt och 10-15.000:- får författaren behålla. Vi kan däremot söka stipendier, och det ser allmänheten som ”bidrag” vilket de inte är. Om du lånar min bok på biblioteket går x antal få ören direkt till mig. Men lejonparten går till Författarfonden som sen delar ut stipendier. Du lånar böcker gratis, och vi kompenseras via Författarfonden men främst i form av stipendier. Staten kan den vägen i princip styra över liv och död i den branschen.
Artikeln fortsätter under filmen.
Författaren Anderz Harning samt Cornelis bråkade också mycket med staten, och det ledde till att vi kan få upphovsmannakonton på banken där stora förskott t.ex. kan sättas in, och sen skattar man för de pengar man tar ut när du tar ut dem. Andelen priser och stipendier bör ha ökat just därför att precis ”alla” verkligen förstod att Astrid kunde inte klara sig på sitt författarskap. Jag minns den 10:e mars 1976, och alla talade om det i hela samhället i säkert en vecka och det blev många och långa riksdagsdebatter och socialdemokraterna förlorade valet det året vilket många anser berodde på Astrids utspel.
Men vi fick också egna taxeringsnämnder och egen arbetsförmedling
Jag t.ex. bodde på Kungsholmen, men tillhörde Haninge taxeringskontor, och där satt tjänstemän som måste ha varit specialutbildade och de bör ha haft ordern; inga fler skandaler! Det har sen lett till att författarna står väldigt långt ifrån folket därför att de särbehandlas om man jämför med den som har med en vanlig taxeringsnämnd att göra. Jag tror inte att de känner till att SKV kan uppträda som svin, t.ex. Jag tror inte att de vet hur vanligt folk behandlas på AF, ett annat exempel.
I samma veva inträffar en kulturrevolution i Sverige så långt att nära nog alla arbetarförfattare kastades ut ifrån Rabén&Sjögren, som ägdes av Kooperationen, och in vräkte amerikanska böcker på pallar. Alla har noterat att det gamla socialdemokratiska partiet inte finns längre, eller alla borde ha noterat det, och det startar nånstans där i mitten av 80-talet då man tystade arbetarförfattarna genom att ta förlaget ifrån dem. KF började sälja ut sin produktionsapparat och köpte istället guld-leksaksbutiker etc. Palme sköts fredagen den 28 februari 1986, som kronan på verket.
Om du jämför med Cypern så har författare i syd 0% skatt och i nord har de 10% skatt, alla böcker liksom mat och medicin är momsbefriade i nord och man har sagt mig att språkområdet är så litet att det måste till för att hålla liv i de få som finns. En författare har en mycket hög status på Cypern, och i Sverige kan man ofta få höra just att man är en sån som går på bidrag. Det är som natt och dag, och det visar att man har lyckats sänka författaren rejält i just Sverige. Det är en yrkeskår som internationellt sett i väst har ansetts vara, eller borde vara, demokratins vakthundar.
Nu är vi framme vid den sista slakten:
Katarina Frostenson, 64, har en unik position i svenskt kulturliv
Hennes poesi höjs till skyarna år efter år, hon har tilldelats massor av ansedda svenska och flera utländska litteraturpris..
[…]
Katarina Frostenson – litterär stjärna
Maria Schottenius, litteraturkritiker och krönikör på Dagens Nyheter, förklarar varför Katarina Frostenson från första början hyllades som en litterär stjärna.
– Redan som ung skrev hon lyrik på ett nytt sätt. Det fanns något otvetydigt i hennes stil. Hårt och skört på samma gång, som glas. Det trängde igenom. Hon verkade inte lämna någon oberörd och kändes direkt som en egen sort, säger Maria Schottenius. Läs mer
Om du läser den texten, och inte har läst Frostensson, ser du att skribenten har en väldig respekt för henne, och går vi över på Leif GW:s text så avslöjar han vad en polis sagt honom i förtroende (!), och han är såväl polis som åklagare själv. Om Frostensson skriver han; ”den svårt bidragsberoende poetissan Katarina Frostenson”.
Katarina Frostenson tjänade runt 700 000 kronor per år 2014–2016
De flesta stipendier och priser syns aldrig i deklarationen, därför att de är i allmänhet skattefria, varför den summan bör vara inkomster alltifrån TV-framträdanden till översättningar hon gör samt egna royaltyn.
Hur Leif GW fått fram att hon är ”svårt bidragsberoende” vet jag inte. Men jag har noterat att hånfullheten och föraktet sprutar.
Ordet ”bidrag” har trummats in länge
Man har länge valt att ge ut litteratur som handlar om sprit, knark och dekandens och vi återfinner det fenomenet om vi kollar in den kortlek som anses vara NWO.s handlingsplan.
Mannen på bilden står till anklarna i pengar – läs bidrag – och så har han en pava i handen och i den munderingen talar han ut i TV.
Konflikten kring Katarina Frostenson splittrar Akademien
En grupp ville utesluta Frostensson, på grund av anklagelser mot hennes man, som inte ens är åtalad. Förundersökning pågår men mycket har redan lagts ner. Tanken att vi ska ha den ordningen att du får sparken från dina jobb därför att din partner är misstänkt för nått är helt absurd.
Detta i en tid där man anser att Fredriksson var helt oskyldig
Men innan man kom fram till det skulle alltså hans hustru operasångaren få sparken från operascenen?
Är du lärare ska du ha sparken om din partner… liksom om du diskar på en krog…
Arbetsmarknadslagarna har i så fall upphört helt att gälla
Och det har de också om man betänker att folk får sparken av politiska skäl idag. Men vi lär bli enda landet i världen som gör frun ansvarig för vad hennes man gör eller inte gör.
Frostensson med make ska ha fått anlag av akademien till kulturscenen ”Forum” men det kan inte Frostensson ha bestämt ensam. Det beslutet måste ha fattats av alla arton. I nuläget sitter man i akademien på livstid varför det blir ännu märkligare att en kvinna ska sparkas för att hennes man sägs kladda på allt och alla. Han är inte åtalad, än mindre dömd.
Nyligen släpptes nyheten att han ska ha varit på kronprinsessan, och det är högintressant!
Hovet vägrar uttala sig, och han lär inte göra det. Om vi leker med tanken att det inte är sant – men folk tror det eftersom det har stått i tidningen – och bakom ligger en smart advokat som släppt ett rykte… så kan man i ett senare skede påstå att Mr Kladd har ingalunda försökt ha sex med unga tjejer i beroendeställning! Nej, nej, nej, han har gått på alla!
Leif GW:s texter hade nog kunnat ge honom fängelse där jag befinner mig
Det är aldrig tillåtet att anklaga folk offentligt för brott. Det ska åklagare göra, och domstolar ska döma. Om du läser hela Leif GW:s text ser du att han smattrar på med förtal. Han är megapoppis vad jag förstår för att han ”säger vad han tycker”. Sd och nya utbrytarna är väl poppis av samma skäl.
Sverige är det enda landet i hela världen där du kan förtala enskilda och bolag och komma undan med det. Löpsedeln till höger är vad man har rett ut inte ens sann. Ingen ställs till ansvar just för att Sverige är det enda landet i precis hela världen där du kommer undan.
General Motors VD angav det som skäl då han stängde ner verksamheten i Sverige och svenskar tänker aldrig på det för vi är så vana. Vi kan vara säkra på att fler stora bolag har tagit sin hand ifrån Sverige då de upptäckt detta.
Leif GW:
I veckan som gick inledde chefsåklagaren Jan Tibbling vid EKO-brottsmyndigheten en förundersökning mot Svenska Akademien och enligt vad en av mina gamla arbetskamrater inom polisen i förtroende redan har berättat för mig lär Akademien vara en ren skördeåker för en ambitiös åklagare.
[…]
En kvinnlig litteraturvetare som under många år har levt i äktenskap med en ledamot som tillhör de främsta bidragstagarna har således berättat saker som enligt den där trista straffrättsliga bedömningen handlar om skattebrott i hans fall och möjligen även i hennes eget. Läs mer
Den kvinnliga kulturvetaren har förtalat sin före detta man oavbrutet i åratal
Hon gör det främst via pressen men också i egna texter, och det kan hon bara göra i Sverige. Det var en flykting som jag citerade för ett tag sen som sa att hon kan se att vi inte är lyckliga, och saknar integritet. Det är precis vad man saknar som journalist om man år ut och år in ger en bitter frånskild kvinna spaltutrymme som ägnas åt förtal.
Även hon hjälper till stort att sänka kulturarbetaren och det finns skäl varför vi har kändisviner i vårt land.
Sammantaget ska allt som hänt sen mitten av 80-talet få dig att tänka om jag säger att ”nu ger jag ut en ny bok!” att jag är bara en sån som super och går på bidrag.
Författaren i egenskap av demokratins vakthund är därmed död.
Frostenssons priser
1988 – Gerard Bonniers lyrikpris
1989 – De Nios Stora Pris
1994 – Bellmanpriset
1996 – Sveriges Radios Lyrikpris
2004 – Erik Lindegren-priset
2004 – Ferlinpriset
2007 – Ekelöfpriset
2007 – Litteris et Artibus
2016 – Nordiska rådets litteraturpris
Lämna ett svar