Det var en iranier, åtalad för mordbrand. Han påstods ha tuttat på ett studenthem, och hela rättegången var bland det sjukaste jag nånsin har upplevt. Den åtalade började från mening ett att försöka övertyga oss om sin skuld.
Det kom in vittnen, kompisar, som drog upp lappar ur byxfickorna, och de läste innantill vad de skulle säga…
-HAN ÄR SKYLDIG! Jag såg honom! Jag hörde honom!
Nu är själva överläggningen, vad rätten säger internt, sekretessbelagt på livstid så jag får inte skriva om ens vad jag själv sa under den. Men jag får skriva om själva rättegången, och vad jag tänkte på kvällen efter det att vi hade gett honom sex år.
Tanken gick så här:
-Han ville in, maxskyddad på Kumla, agenter från Iran ? tuttade på honom…
I svensk lag nämns mordbrand i Brottsbalken, kapitel 13: 1 § Om någon anlägger brand, som innebär fara för annans liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av annans egendom, döms för mordbrand till fängelse, lägst två och högst åtta år.
Mohammad Reza Pahlavi, född 26 oktober 1919 i Teheran i Iran, död 27 juli 1980 i Kairo i Egypten, var shah av Iran 1941–1979, och rättegången var nog 1979, mitt under revolutionen i Iran.
Sånt här får bara inte hända: