Advokatbyrån kommunicerar via Facebook, och över sitt senaste ”pressmeddelande” ligger en reklamfilm. Om jag var utredare på KRIM skulle jag sätta i halsen. Nu är det, i och för sig, inte advokaten själv som agerar utan byråns anställda. Men… är det århundradets PR-kupp vi ser? Narcissist grande? Jag skulle inte enbart sätta i halsen utan jag skulle nog få en chock dvs. jag får nästan en. Det här är inte normalt.

Expressen har varit i kontakt med advokatbyrån som godkänt publicering av Henrik Olsson Liljas namn och bild.  Källa

Och publicerar gör de över halva världen, och jag har aldrig varit med om – vad jag kan minnas – att man aktivt ser till att sprida namn och bild förr. Det vanliga är nog att omgivningen hjälper till att skydda identiteten, och hitta en ny säker bostad, om en torped går lös, och ser till att offret kan bo tryggt i ett par månader minst efter ett skottdrama, och speciellt om det skett i närheten av ens bostad.

FB-källa

Brottsoffers reaktioner på brott

Konsekvenser när man utsatts för brott
Även om brottet orsakat ekonomiska förluster eller fysiska skador så är nästan alltid de psykiska effekterna av att med avsikt ha blivit kränkt eller skadad av en annan person det som är svårast att hantera för offret.

Det är också så att det som kanske gör mest ont för offret är det som är minst synligt för omgivningen och därför också svårast att ha förståelse för. Om man har brutit benet så ser alla runt omkring att man har ont men smärtan som finns inuti brottsoffret förblir osynlig och därmed också svår för omgivningen att förstå.

Reaktionernas omfattning
En annan insikt är att sexualbrott leder till allvarligare psykiska reaktioner än våldsbrott, som i sin tur leder till allvarligare reaktioner än egendomsbrott. En del egendomsbrott, som att få sin bil skadad, utlöser kanske mest irritation. Inbrott i bostaden kan däremot upplevas som både allvarligt och skrämmande. Vetskapen om att någon har rotat runt i ens privata tillhörigheter kan vara plågsam.

Både fysiska och sexuella övergrepp kan liknas vid inbrott i den egna kroppen. De kräver ofta bearbetning över lång tid. Känslor av skuld och skam över det som hänt är mycket vanliga, trots att den som utsatts för brott alls inte har något att skämmas för.

Vanligt att själv känna skuld
Skuldkänslan i sig har en negativ inverkan på ett redan instabilt psykiskt tillstånd. Det är viktigt att bli medveten om varför upplevelsen av skuld inträffar. En människa som har drabbats av en plötsligt oväntad negativ händelse har ett starkt psykiskt behov av att så snabbt det är möjligt få kontroll över framtida händelser och  söka en förklaring till det inträffade. Detta kan leda till att man skuldbelägger sig själv ”Om jag inte hade…” ”Om jag istället…”

Det är viktigt att komma ihåg att du inte har någon skuld i att du drabbats av ett kriminellt övergrepp.

Även omgivningen kan skuldbelägga
Rädslan, ångesten och vreden kan även återfinnas hos en större grupp i den drabbades närhet. Tyvärr gör detta att även personer i brottsoffrets närhet tenderar att felaktigt skuldbelägga brottsoffret.

Den vrede som familjen känner mot gärningspersonen kan omvandlas till förebråelser som riktas mot den drabbade – ”Du borde ha undvikit…” Detta kan hända då vi i omgivningen har svårt att acceptera att var och en av oss är ett presumtivt brottsoffer.

Genom att skapa en förklaring till det inträffade tror vi att risken för att vi själva skall råka i samma situation blir mindre. Detta gör att omgivningen kan komma att skuldbelägga brottsoffret. Genom att intala sig att den drabbade på något sätt, genom sitt uppträdande, har medverkat till brottet inträffade så kan illusionen om sin egen osårbarhet upprätthållas. Vårt psykiska försvar har därmed spelat oss ett spratt.

Ilska mot gärningsperson
Ilska mot gärningspersonen är också vanlig hos brottsoffret, inkluderande både hat och hämndkänslor. Det är viktigt att våga ge uttryck för dessa känslor. Först därefter är det möjligt att skapa en mer nyanserad bild av vad som hänt.

Samtidigt visar forskningen att det inte är ovanligt att brottsoffer för att kunna handskas med den ångest som allvarliga brott gett upphov till använder olika former av försvar, som förnekande eller bortträngning, som i sig är psykiskt krävande. Att sedan åter börja minnas det man ”behövt glömma” är också en krävande process som kan behöva få ta tid.

Varje person reagerar på en kriminell handling utifrån sin egen livssituation.

Flera faktorer avgör hur du reagerar
Det är naturligtvis också så att ett likartat brott påverkar olika beroende på livssituationen i stort, och beroende på tidigare upplevelser av kränkningar och våld. Den som t.ex. blir utsatt för ett andra rån riskerar en svårare kris än en tidigare inte utsatt person, i vart fall om den första rånsituationen inte har bearbetats. Upprepningen förhindrar då en rimlig bearbetning och sargar personen ytterligare.

Övergrepp i nära relationer
Övergrepp i nära relationer, som grov kvinnofridskränkning eller sexuella övergrepp som en förälder utsätter sitt barn för, blir extra allvarliga av att de kriminella handlingarna ofta upprepas.

Därtill kommer att brotten oftast sker i det egna hemmet, vilket gör att offret inte har någon fredad plats, och av en person som offret i regel är beroende av såväl känslomässigt och socialt som ekonomiskt.

Växlingar mellan våld och värme i sådana relationer skapar ofta starka men nedbrytande känslomässiga band. Risken är också stor att både offer och förövare minimerar brotten genom bortträngning. Ett annat vanligt mönster är att förövaren lägger mer och mer skuld på offret för att ha provocerat fram övergreppen.

För den som utsätts för brott i en nära relation är det ofta nödvändigt att få möjlighet till egna tankar i avskildhet från förövaren för att kunna beskriva övergreppen och för att förändra sin situation.

Behovet av stöd och hjälp varierar
Behovet av hjälp från omgivningen varierar. Naturligtvis är det inte enbart juridisk hjälp som behövs utan många gånger också personligt stöd i någon form. Du kan då som brottsoffer vända dig direkt till socialtjänsten i kommunen eller be polisen förmedla kontakt med någon av de föreningar som beskrivits tidigare i texten och som arbetar ideellt med att hjälpa brottsoffer.

Du kan också söka terapeutisk hjälp inom den allmänna sjukvården eller av privatpraktiserande terapeuter. Brottsoffer- och kvinnojourerna kan ofta förmedla sådana kontakter.

Som närstående bör du:

• Avstå från att klandra den drabbade
• Erkänna din egen sorg, vrede, smärta etc. Enbart genom att erkänna de känslor du bär inom dig har du möjlighet att bearbeta dessa.
• Lyssna, förstå samt stödja den direkt drabbade samtidigt som du bör avstå från att ömka och passivisera
• Vara observant på berörda barns beteenden då dessa många gånger har svårigheter att uttrycka sina känslor.

Som nära anhörig kan du göra en ovärderlig insats. Vid ”enklare” typer av brott har du många gånger kapacitet att vara tröstare och stödperson i praktiska frågor. I de fall brottet har medfört stora egendomsskador, svåra kroppsskador eller i värsta fall dödsfall behöver du hjälp i samma omfattning som om du själv var direkt drabbad. Källa