Vår fine indiske energilärare, som talade om en triologi, gav mig inspiration nu när jag lyssnade på honom igen häromdagen, och det är inspiration energifolket ger.
Jag började alltså igår med sidan ett i tre verk som kommer att bli totalt kanske 1200 sidor, och då ska 90% slängas på vägen, 12 000 sidor ska skrivas, och 1200 sidor ska slutligen behållas, och jag har inga fritidsproblem de närmsta åren.
Jag har köpt ett par råd vår lärare gav mig, jag tror ändå att det ligger i tiden om tre år – eller vad det nu tar att bli klar med del tre – så får vi se hur det går. Det är också en sak man får av energimänniskorna; nya tankar, och nya ingångar.
Ni kommer nog att märka att jag befinner mig i produktion; skrivandet här kan bli ryckigt
Jag försvinner ett och ett halvt dygn och så kommer tio artiklar på en gång, och så försvinner jag igen… Eller jag programmerar dem så att databasen, och inte jag, släpper dem.
Jag kommer nog att dyka upp på udda tider därför att jag ställer ofta om dygnet, jag bryr mig inte om dygnet, då jag skriver på just en bok. Jag skriver fyra timmar, äter, sover, skriver fyra timmar, äter, sover och jag har som mål att klara av tio sidor per dygn. Historien är ju klar i huvudet, vilket den måste vara innan man blir sin egen privatsekreterare, och skriver ut den.
Den lär inte innehålla någon som helst ”politik”, men blir ändå en odyssé över mänskligheten, och jag kände igår att det här ska bli kul – vilket är en förutsättning. Det blir alltså inte den typ av texter, som i princip är faktatexter, och som finns i denna domän. I en roman gestaltar man uteslutande, och några kunniga män, Per Ragnar och Henning Mankell t.ex, har sagt mig att det finns ingen som skriver dialoger som jag.
Jag kommer luta mig mot dialoger, som skrivs så att berättelsen förs framåt
Ulf Lundell sa mig då vi sågs på hans förlag runt 1984, om ”Häktad på sagolika skäl”, att han aldrig förr läst en bok som nästan är sopren på miljöskildringar, och ändå upplevde han att hela boken var ”miljö”. Leif Zern skrev om samma fenomen att jag ”gestaltade en själlös stad”. Vi får se hur det går…
Det är så då man gett ut många böcker att spänningen försvinner
Då min första kom ut, ”Älska lagom” och de ringde från Rabén/Sjögren, och sa att nu har den kommit in i lagret, tog man en taxi dit för att få sina 25 friexemplar. När de gav ut den sista gäspade man och bad dem posta ett paket…
Det är också enbart den första boken vi kan kalla för oskuldsfull därför att sen blir man mycket medveten om människors reaktioner. Det är verkligen som Piraten sa en gång; ”Man kan inte tala om en stoppnål utan att någon enögd djävul känner sig träffad”.
Jag kände efter igår, och jag är där jag bör befinna mig, nämligen att jag bryr mig inte ett dugg om eventuella reaktioner.
Jag har ”glömt” åren 1984-1992
Det är nog en förutsättning liksom att bo utomlands. Materialet är också främst hämtat från 70-20-talet avseende människor som inspirerat mig, och många av dem är döda idag, och den lär inte innehålla de moderna ”påhoppen” som många svenska författare ägnar sig åt.
Här har du vad som krävs för övriga energier för att du ska kunna skapa en succé….
Lämna ett svar