Klippet ovan är ifrån videon nedan, och i Influensan 69 dog min ”lillebrors” mamma, då han var 14-15 år, gick i sjuan, och han blev helt otippat inte omhändertagen.
Soss gav honom en kontaktman som rökte på… sen rökte snart han också.
Min far erbjöd honom att få bo hos oss men han ville vara stor…
30 år senare kallades han för ”En av Sveriges farligaste män” i pressen, internationell kokainhandlare, och jag har inte sett honom sen han var 20, och precis hade gått in på den banan samtidigt som jag började i rätten…
Vi gick åt varsitt håll
Han slutade bry sig om människor då hans flickvän dog på förlossningsbordet liksom hans barn. Det var då han drog igång på allvar. Använde inte knark själv, sålde, smugglade enorma mängder enligt poliser jag känner, och indirekt har han avlivat massor med knarkare, sådana som hans kontaktman från soss…
Nu är han 65 år om han lever, det finns ett foto, och det lyser misstänksamhet runt ”lillebror”. Jag tänker alltid på honom den 8 mars, och på hans egen födelsedag, och vi hade väldigt, väldigt roligt som barn.
Han hoppade av skolan i åttan, greps av fransk polis då han var 17 år, försökt smuggla porr över gränsen i Baskien, då är man helt historielös, och så lärde jag känna den svenska ministern i Paris Jean Christophe Öberg, som sen gav ut en bok ”Varför Vietnam?” på mitt förlag. Vi brevväxlade sen fram till hans död, och jag var nere bl.a. på ambassaden i Alger då han och hans fru var där.
Vi ungdomar samlade ihop böter, Öberg fick ut honom, men han var snart inne igen… och sen skildes vi… Ingen vet om han lever, han ska bo i Västindien, och sista anteckningen på FB är daterad 2015. Öbergs ena son Nils är idag generaldirektör för Kriminalvårdsverket… och han var knappt tonåring då hans far var djupt engagerad i fallet.
Lillebrors tonårstid, ofta väldigt hungrig, var nog en stor bidragande orsak till att jag sen hade fosterbarn, och jag köper inte att soss alltid omhändertagit för många barn… Jag fattar inte än i denna dag hur man kunde låta honom bo solo i en trerummare i Fruängen då mammans kropp körts iväg av Fonus.
Hon dog, som alla andra, pga uselt immunförsvar, hon var aldrig ute i solen, som skapar D-vitaminet i vår kropp, som är ett hormon, inte ett vitamin. Så, hennes ende son är desto mer i solen, de bilder som finns förutom denna föreställande honom själv, är naturbilder i strålande sol, och det ser ut som just Västindien.
Tänk om han hade sagt ”Ja, tack” till min fars erbjudande att försörja honom… då hade han nog varit här idag men det var han inte, och jag har alltid saknat Lillebror – inte kokainhandlaren, det får vara för mig…
Lämna ett svar