Jag själv har inga problem med skiftet därför att jag missuppfattar sällan eller aldrig. Möjligen kan följande historia gestalta situationen?
Jag frågade Kidsen; Anna, om hon ville ha ett par flaskor parfym, som jag inte rört på åratal och kommer att slänga, och jag fick svaret att det måste hennes man bestämma. En svensk feminist-25-åring hade nog gått i taket inför detta uttalande.
Nu behöver jag inte ens fråga varför, jag vet redan svaret efter 15 år på trappen till Asien, varav 3,5 år i Indien, nämligen att den som bär en parfym känner inte lukten efter nån minut, men det gör de som är i närheten, hela tiden. Omgivningen måste alltså avgöra om parfymen är okej eller inte. Maken kom sen och luktade, och nickade glatt, så Anna tog flaskorna.
Läsaren, som är här en månad, har redan upptäckt att ”alla är så hänsynsfulla”. Jag är van vid att svenskar reagerar över det som är fullständigt normalt; fredliga, snälla, vänliga människor t.ex. Ligistfritt.
Det blir så när vi själva är på sluttampen av ett -istbygge med åtföljande dramer i samhället.
-Iran har inte rätt att bete sig som vi gör… Intressant insikt. En annan insikt de flesta i väst skulle behöva ta intill sig är: Man blir alltid som de man föraktar, det är bara en fråga om tid.
Listan
