Kerala är ett matriarkat på många sätt; alla följer mamma, och så lever elefanterna, som jag är enormt förtjust i. Men jag håller mig på avstånd… de är gigantiska… men jag har sett dem vilda i skogarna uppe i norra Kerala och jag har besökt elefantmuseet utanför Cochin.
De är helt otroliga djur och de fungerar som drag- och vaktdjur dvs de är vår ardennerhäst och våra vakthundar av de vassare slagen. De försvarar sin ledare, sin gård, och sitt revir, och alla följer – som sagt – mamma.
Det har faktiskt hänt mig att svenskor flugit på mig på FB för att jag ens besöker Indien för där lider kvinnor och alla djur har ett helvete.
Jag bara skakar på huvudet… indiskan är inte förtryckt, svenskan är det, av varandra inte minst, och de har hela huvudet fullt av demoner. Jag har aldrig berättat för någon kvinna i Indien att många i mitt land anser dem vara ”förtryckta”. Speciellt i Kerala, där alla bokstavligt talat lever som elefanterna; alla följer mamma, skulle man höja på ögonbrynet.
De skulle bli djupt kränkta, tror jag, och de som besökt oss reagerar alltid över att kvinnorna behandlas som packåsnor hos oss, så jag gissar att de skulle se det hela som en ren projicering. Vi gör ofta det; projicerar ut våra egna problem på andra. Indien framställs ofta i svensk press som ett våldtäktsland, de finns knappt ens med på den internationella listan, på den ligger vi som nummer sex. Källa
Inte ett ord som du läst om Indien i Imperiets pressmaskineri stämmer, inte ett ord. Imperiet är rädda för Indien, tror jag.
Lämna ett svar