Den riktiga Rebellrörelsen var enbart aktiv under sommaren 1968 innan de bröt samman såväl psykiskt som organisatoriskt, skriver Guillou.
”Det är alltså illa nog att detta blir teveseriens historieskrivning om vänsterrörelsen vid den här tiden. Än mer förolämpande och historiefalsk blir ju dramaseriens framställning av hur dessa rebeller år 1971 (flera år efter att de verkliga rebellerna försvann) är på väg att ta till vapen och övergå till terrorism.” Källa
Det förvånar mig lite att Guillou inte ser hela bilden men som vi har sett i schemat ska all arbetarmakt tryckas t
illbaks, slaktas, och är du vänster kommer du slutligen att bli betraktad som snudd helt galen, svårt skadad…
Dvs. ingen kommer ens att orka vara vänster, och detta sköts alltså av den nuvarande ”vänstern” som inte är någon vänster alls. Jan har väldigt rätt i att detta är ren propaganda för att få oss att anse att vänstern är ju…
Krångligt? Ja!
Mona Sahlin försämrade strejkrätten, och det nuvarande s-gänget har slaktat den totalt, och det existerar inget ”arbetarparti” i sinnevärlden som skulle peta på just strejkrätten.
Den rätt som deras förfäder har slagits och dött för
Alltså är s ingen ”vänster”, men vi ska tro det, och jag gissar att s kapades runt statsminister Palmes död eller ännu tidigare vid Novemberrevolutionen. Palme kan mycket väl ha fått göra en sorti för att han motsatte sig just Novemberrevolutionen, för det tror jag att både han och Lidbom gjorde. Det är Lidbom som säger senare; ”Mordet på Palme blir aldrig uppklarat därför att starka krafter inom statsförvaltningen inte vill det.”
Vi har en s-statsminister nu, med ett förflutet från facket, som skulle slakta strejkrätten om han var ”äkta”? Uteslutet! 
Totalt uteslutet! Finns inte på kartan.
Denne statsminister valde vi bort, och han valdes bort tre gånger, men flyttade aldrig ur Rosenbad, och han har gjort sig till högsta chef för säkerhetspolisen, aldrig hänt förr, och han är i princip chef för armén också, aldrig hänt förr, men jobbet att feminisera männen har pågått så länge så den har man nog kontroll över ändå.
Decemberöverenskommelsen var givetvis en direkt statskupp, och de har avlöst varandra samtidigt som Förvaltningsdomstolarna har ruttnat.
För första gången har vi också en s-ledare som i princip inte har någon valrörelse alls, och i alla tider har s-ledaren påbörjat sin valrörelse 1,5 – 2 år före valen speciellt verbalt.
-Vi ska gå till val på…
Jag gissar att flertalet ser på denne ledare som en tönt vid det här laget, vi-har-varit-naiva, och jag ser mannen i mitten på bilderna, slipad som få, och den till vänster som är inbjuden till ett Kennedybröllop, och det blir du inte om du är en korkad tönt. Vi har nog passerat demokraturens gräns för länge sedan.
Men SL är inte felfri
Han gör misstag, och ett är att just åka på ett Kennedybröllop men det var inte meningen att vi skulle få veta det.
Officiellt tackade han nej till en massa fester i Almedalen, med motiveringen att han inte ville glida omkring där på mingelpartyn, för han ville vara med riktiga människor.
Utomlands sägs att han har 90 miljoner och jag kan inte få det bekräftat, men det bekräftas till åtminstone 40%, då han bjuds in till ett Kennedybröllop för det sker inte om du inte själv är rik.
Det är, som vi har sett, ett finmaskigt nät som spinns under en väldigt lång tid, men det följer de scheman vi använder, och om SvT nu har producerat den serie som Jan reagerar över står det för att slakten av vänstern är inte riktigt, riktigt klar än, och det är den inte heller innan de får under 4%.
Det är också samma gäng som bygger sd, och det kan man inte tro eftersom de räknas som ”höger”, men sd är det nya s därför att fascism är en socialism på steroider. Få som säger det, jag är gissningsvis ensam i vårt land, men så är det ofta att jag är ensam de första fem, tio, trettio åren.
Strindberg såg igenom för 112 år sedan
Jag lyssnade igenom hela ”Älska lagom” igår, som ska ut igen, och i slutet av den boken hade jag skrivit en text som visar att Strindberg förstod, år 1907, faran med hjälpindustrin, som är en direkt s-uppfinning, och jag tar upp det i en bok skriven 1982-1983, och som kom ut i februari 1984.
Det är således 35 år sedan den kom, och jag var 30 år, och jag minns att Per Ragnar tog upp vinkeln, sångaren Jan Sparring som var barnhemsbarn sa nog emot mig i studion, de ska ju alltid ha två motpoler, men jag var väldigt ensam om att ifrågasätta hjälpindustrin överlag.
Boken slog ju ner som en bomb, det var då efter ”Go´morron Sverige” som Anna Wahlgren kontaktade mig, eftersom boken nånstans redovisar en metod där man omhändertar utsatta barn ifrån t.ex. tunga missbrukshem men utan att skära bort föräldrarna.
Jag såg också igår att jag förstod redan då att mycket är ärftligt, vet man mer om idag, och allt är inte socialt, som vi alltid tror om det mesta – eftersom hela socialdemokratin bygger på social-tro vad det än gäller snudd – och är det inte bara socialt så finns det inga större skäl att skära av föräldrar, som fosterbarn sen ska längta ihjäl sig efter.
Mina är ju 55 år i snitt nu, och hävdar allihop att de ”vände” för att de återfick sina föräldrar dvs samtliga var omplaceringsbarn, och en hade varit i 37 fosterhem om jag minns rätt. Många hade inte sett sin mamma sen de var bebisar.
Det känns som om Strindberg också såg igenom det jag har kallat för ”det kollektiva medberoendet”.
Klipp ur slutet av Älska lagom:
1907 utkom ”En blå bok I” av August Strindberg. I den skriver han:
”Att jobba i människor.
Läraren fortfor: Det finnes människor, som tidigt trott sig ha upptäckt livets konst och funnit den i formeln: Intet för intet. Att systematiskt tala illa om människor, oaktat så litet gott är att säga om dem (oss) visar sig i längden opraktiskt. Men att systematiskt försvara alla uslingar, berömma skurkar, visa medlidande med tjuven under det att den bestulne hånas, det är också en sämre taktik. Därför gives det en paradox som låter så här: ’Det är en sådan där fähund som talar väl om alla människor!’
– Det är syndikatsmannen, som bildar sällskap för inbördes beundran, och som opererar med gåvor och gengåvor: det är beskyddaren som erbjuder obedda tjänster, som introducerar i den hemliga ordern, som alltid har ett gott ord för en dålig människa, som lägger sig ut för straffångar, skriver försvar för The Ripper och Blodshämnaren, visar goda sidor hos Barrabas, Judas och Nero. Han förstår allt, säger han, och därför kan han förlåta allt, ehuru väl jag inte förstår det, såvida icke ett hemligt förstånd rådde mellan honom och alla bovar.
Men den dag, då du icke berömmer honom igen, den sommardag en tjuv bryter sig in på hans vindskontor och tar pälsen, då hans son får dåliga betyg i skolan, då är det slut med förståelsen eller samförståndet, och då finns ingen förlåtelse.
Dålig taktik, liksom all taktik: livet är rätt konstigt, men livets konst ska vara natur: enkel, uppriktig, ett impromptu för varje föreliggande fall: byta och sälja, gärna, men icke spekulera, icke jobba i människor.”
Strindberg har aldrig någonsin mött socialsekreterare, fritidspedagoger, skyddskonsulenter, övervakare, kontaktmän, hemmahos:are, familjehemsfamiljer, kvalificerade familjehem, behandlingshem, ungdomsvårdssocialsekreterare och konsulenter eller prostitutionsgrupper.
Idag har vi så många yrkesgrupper som ”jobbar i människor” att listan kan göras ofantligt lång, detta för att vi trott att allt går att lösa över skattsedeln.
Ju fler yrkesarbetande som har till uppgift att jobba i människor, ju fler tycks det dyka upp som behöver ett helt tåg fullastat med proffs. Skapar vårt system nya klienter? Skapar alla regleringar om hur vi ska tänka, tycka och handla ännu fler som ramlar utanför ramarna och inte kan följa våra konkreta känslolagar? Står våra ord i direktkontakt med våra känslor?
/Slut citat från ”Älska lagom”.
Sweden: Fascism in slow motion – John Ray
https://www.youtube.com/watch?v=Dco58M6z1uM
Lämna ett svar