Jag tog aldrig emot barn utan att deras föräldrar tyckte att det var bra, och jag träffade i allmänhet dem före barnet.
Många socialarbetare ansåg att det var fånigt, eftersom ungarna var tvångsomhändertagna, men faktum är att det var en av de smartaste saker jag gjorde. Idag är ungarna 60+, så jag kan fråga.
Antalet rymningar hem till föräldrarna blev noll, och genom att hålla dem informerade – och med på noterna – kunde jag skruva om rätt långt vad som är normalt och inte. Ingen av ungarnas egna barn eller barnbarn har hamnat på institution, då är det så kallade ”sociala arvet” brutet, och det är egentligen först då man kan tala om att placeringen lyckades.
Om man inte kan det blir offret i allmänhet förövare, längre fram, de vet inget annat. Flickan som omnämns ovan sätter annars igång och gör som föräldrarna gjorde, barn gör det. De gör aldrig som vi säger, de gör som vi gör.
Skälet till att McDonalds ansågs ha mer ansvar, föräldraansvar finns inte riktigt, beror dock på att det är gängse (vansinniga) västsyn. Det finns skrönor om saken; Mamman som skäller ut rektor på ett möte för att hennes två tonårsflickor är ute på nätterna. I den kultur jag befinner mig i nu är det som vanligt precis tvärtom.
https://youtu.be/tppva2U13fM
Lämna ett svar