Jag ska starta upp en ny miniserie, som kommer att handla om Sverige efter 1975, och vi ska gå igenom forna makthavare men ingen spets på Palme.
Carlsson och Palme kallades för Erlanders pojkar, vilket är viktigt att veta, och jag ska återkomma till det.
Carsson var vice statsminister då Palme mördades, och blev alltså statsminister på natten.
Nån dag, jag får en dator på måndag med hela tangenter… kommer en artikel om min syn på Carlsson, men först ut nu är andra skribenter:
”I Isakssons bok framstår regeringen Carlsson som en maffialedning vars underhuggare i myndigheterna skänks 
nåd om de är tillräckligt lojala.
Det skapades en ljusskygg atmosfär där man sökte den rätta sanningen snarare än den sanna. På så sätt kunde regeringsmedlemmar och myndighetschefer dras med i den bisarra sekt kring PKK-spåret som Ebbe var karismatisk ledare för.
När ligan sprängdes tog de inblandade avstånd från Ebbe. Plötsligt var han inte längre en nära vän med ett viktigt uppdrag utan en hund som ännu inte blivit rumsren.
Maffian offrade då – som den brukar – några syndabockar för att sopa igen spåren. SÄPO-chefen, rikspolischefen och den egna justitieminister Anna-Greta Leijon strök med.
Som vanligt klarade sig Gudfadern undan, i det här fallet statsminister Carlsson.
Johannes Forsberg, Expressens ledarsida 16/5 2007
[…]
Anders Isakssons bok handlar ytterst om den känsliga och ännu outredda frågan om Ingvar Carlssons ansvar för att mordutredningen kring Olof Palme blev ett fiasko. Källa: Jan Eklund, DN Kultur 29/4 2007′
Erlander och hans pojkar…
Lämna ett svar