Ett av våra största vägskäl

Jag har lyssnat på ett tips, en dokumentär om IB-affären, som jag kan redan. Det som var kul var att lyssna på hur Leif GW med flera uppfattade det hela nu.

Peter Bratt och Jan Guillou dömdes till ett år för spioneri, och ingen av dem förstår riktigt varför, inte nu heller. De gjorde en bra sak och avslöjade Informationsbyrån, som inget kände till innan, mer än få invigda på SÄPO, inom försvaret, och regeringen. Pengarna som drev verksamheten tog finansminister Sträng från ”övriga utgifter” och ifrån många departement.

SÄPO har hemliga bostäder, eller hade i vart fall då jag talade med deras rysschef, den numera avlidne Tore Forsberg men då gift med en vän till mig. Det sa han på en middag. Jag var yrkesförfattare då, och skrev inte om SÄPO:s hemliga lägenheter, de stoppar in folk som behöver skydd i dem, och om jag skrivit om dem är nog skyddet kört. Sabotera för ett lands säkerhetstjänst är nästan alltid ett lagbrott.

Man ska alltid tala sanning, men man behöver inte säga allt, och sånt som kan klassas som spioneri bör man tiga om eller ta konsekvensen i form av fängelsestraff. IB-affären inträffar 1973, och då har ”den tysta generationen” makten i Sverige.

Det är generationen före min, och i den var det fullständigt otänkbart att en läkare skulle tala om för sin patient att denne var döende. Det blev en revolution när man senare började berätta för barn hur barn kommer till, och att storken inte är inblandad. Man pratade aldrig japan eom problem, man löste dem.

Numera ska vi prata om alla problem, men vi löser dem inte. Det är på många sätt dessa skandaler som startar upp handlingsförlamningen – deadlock. Det viktiga blir att prata.

I det tysthets-klimatet avslöjar alltså Bratt och Guillou att det finns en hemlig underrättelsetjänst i Sverige, som om inte precis alla stater har det… och det är givet att de åker in som spionlagarna var skrivna då, de har förstärkts nu.

Vi har videobloggare som kör på engelska som mycket väl kan åka längre fram, jag tror det, därför att de hjälper främmande makt. Vill vi inte ha det så? Jo, det vill vi. Folk som hjälper främmande makt så den kan skada riket etc är inte ok.

I programmet berättar Peter att en förhörsledare tar upp hans bok, frågar om han skrivit den, och han säger att det står ju mitt namn på den! Polisen svarar att ärendet är alltså klappat och klart ”för ryssarna kan också läsa”.

Bratt förstod inte det då, och han förstår det inte nu, och den som tipsade mig, en som ger mig mängder med tips på FB, är möjligen upprörd över att man fick tydligen inte prata / skriva då heller. Nej, hjälpa främmande makt har man aldrig fått, och kommer aldrig att få. De fick ett år, i många länder hade de avrättats speciellt 1973, se video nedan.

I programmet säger också Leif GW att han var SSU:are då, assistent till rikspolischefen, och han betraktade sådana som Bratt och Guillou som farliga människor. Man kan tolka det som att han menar att han var lärd att se på dem så. De betraktades med stor sannolikhet som kommunister, och de offentliga vi hade bevakades av SÄPO, och IB registrerade dem, nu kallat för ”åsiktsregistrering”, och då kallat ”normalt säkerhetsarbete”.

Alla väststater höll ögonen på de farliga kommunisterna, och det tycker vi är konstigt nu, för vi har glömt bort att Mao mördade 70 miljoner kineser, Stalin klippte ungefär samma antal. Det hade varit mycket, mycket underligt om inte SÄK hade registrerat kommunister, eller sossar på glid mot kommunismen, vid denna tid.

Hunting the Communists! – Joseph McCarthy l THE COLD WAR

privatI programmet, som jag länkade till ovan, tog man också upp Bordellhärvan, och Leif GW säger att han blev chockad då han såg att Palme ljög, och nu börjar det bli riktigt intressant!

Den tysta generationen vilade på lagen om privatlivets helgd, och gå på bordell var inte ens olagligt vid denna tid, det kom senare.

Om jag frågar Bratt och Leif GW anser de att Palme ljög, och hade jag frågat OP är jag rätt säker på att han sagt att han skyddade en ministers privatliv. Leif GW säger också, helt korrekt, att idag hade det blivit hallå och huvuden hade rullat. Ja, för idag är det olagligt. En minister som gör olagliga saker är dessutom alltid en säkerhetsrisk eftersom denne kan bli föremål för utpressning.

Det är här nånstans 1975 som privatlivet börjar upphöra i Sverige, och idag har vi hitta.se som ingen tycks reagera över, och det andra som händer är att enorma mängder människor vägrar bli politiker, de lägger ner ens tanken, för har du en systerson som stjäl en bil lär det slås upp stort för nu lämnar vi också lagen om att skilja på sak och person –  för nu är pratkulturen född.

 

Nu går vi in i en ytterst farlig tid, pratkulturen är i full blom, vi har x antal kemiskt beroende narkomaner, som måste ha tag på pengar för att köpa droger, och nu försvinner kontanterna allt mer, ingen idé att ens råna folk för de har inga pengar på sig, bankrån går också bort, så nu öppnas dörren på vid gavel mot just utpressningsbranschen. I ett land där man inte tycks förstå att 9,9 av 10 gör alltid så gott de kan, där folk kastar sig över och drevar snabbt, i det landet styr vi kriminella människor alltmer mot utpressningsbrotten.

svenskarAv CAN:s frågeundersökning Vanor & konsekvenser framgår att 8,6 procent av befolkningen 17–84 år svarar att de använt narkotika under 2017. I absoluta tal motsvarar det cirka 675 000 personer.

Enda sättet att bli av med dem, förutom att mörda dem, är att avslöja hemligheten brett. De pressar folk på pengar för att inte avslöja något de snokat upp, eller iscensatt och filmat t.ex.

Vem vill erkänna ett misstag i Hycklarnas land?
Inför världens elakaste folk? Där var man är en domare…  Det funkar nog inte att säga att det är mänskligt att fela. Jag är inte perfekt. Tänkte åt helvete fel.

Det är som vanligt att det är svensken som är problemet, världens mest utflippade befolkning, två unga killar har under ett helt liv ännu inte fattat att domen mot dem var helt i sin ordning.

Ett annat program om saken än det jag nu skrev om:

Om Lena Holfve 18178 artiklar
Under 80-talet var Lena Holfve en uppmärksammad författare men slutade som yrkesförfattare år 1992, och startade upp IT-tjänster. Lena räknas som en av de absolut första pionjärerna på Internet i Sverige med start 1990-91. Då var det i princip bara Lenas domäner och Systembolagets prislista ute. Nu är Lena pionjär igen med ett slutet och privat sällskap i domänen lenaholfve.se och vars syfte är att studera vad som händer i världen, men i en privat sfär. Sedan år 2017 har det startats upp en liten bokproduktion, igen.