Ovan har vi en debutant med en gigantisk leverrynka, jacket mellan ögonen, och jag har läst smakprovet och denna bok kan enbart komma ut för att den vilar på kända namn, och för att vi befinner oss i Sverige.
I TRNC kan den inte ens komma ut därför att den skulle kallas skvaller och förtal även om titeln mer ger intryck av att vara ett olaga hot.
Gissningsvis kommer mannen att kalla sig författare sen vilket i så fall gör mig på dåligt humör en kvarts dag. Det skrivs i förlagstexten att denne man var okänd utanför studion men inte för oss som bodde på Kungsholmen.
Enligt ihärdiga Kungsholmsrykten så hade sambon Bodil Malmsten under den tiden en kort men intensiv fling med Lundell, vilket rörde till relationen mellan Andersson och Lundell en hel del. Sant eller inte, vet man inte, och har inte med att göra.
Björn Afzelius innehade på den tiden guldmedaljen, Lundell bara silver, i tävlingen
mest-förtalad-på-sta´n. Jag tror ibland att de tog livet av Afzelius.
Vi får se om denne ”författare” ämnar köra sin f.d. sambo i köttkvarnen???
-De dricker sprit sa vattenmannen, och jacket mellan ögonen och blicken ! ger mig onda aningar.
Marie Fredriksson är död liksom Bodil Malmsten, och ett enda ont ord om någon av dem tillåts i princip bara i väst, och är ett exempel på varför hela västkulturen är döende. Man ger sig inte på folk som inte kan försvara sig. Man lägger sig aldrig i folks privatliv heller, och då går den här typen av böcker bort helt – utom i väst.
Jag behöver inte läsa den därför att jag hade insyn i precis allt skvaller som existerade i Ankdammen, och inga av dem vill jag återuppleva eftersom mängder av dem handlade uteslutande om att utöva ondska. Harm, hat och hämnd är klassiska alk-symtom, och det ingår då man bygger en fascism att se till att Svensson föraktar kulturarbetare, och jag lär väl se via pressen om Andersson drar sitt strå till fasciststacken, eller inte.
Bonniers text: I fyrtio år var han verksam som producent och A&R – Artist- & Repertoarman. Han arbetade med svenska artister: Ulf Lundell, Per Gessle & Gyllene Tider, Marie Fredriksson, Roxette, Plura & Eldkvarn, Mauro Scocco, Wilmer X, Totta, Rebecka Törnqvist, Sven-Bertil Taube, Lisa Ekdahl, Svante Thuresson, Sven-Ingvars, Mikael Wiehe, Björn Skifs, Magnus Lindberg, Basse Wickman, Triad, Kajsa Grytt och Eva Dahlgren.
Sven-Bertil Taube kallade honom ”ett slags geni”, Ulf Lundell sade att han var ”en jobbig jävel, med bra idéer”. Utanför musikvärlden var han okänd. Det här är Kjell Anderssons arbetsmemoar, en resa in i den svenska populärmusikens guldålder, en berättelse om uppgång, framgång, motgång och nedgång.
Lämna ett svar