En läsarfråga om helikopterseende

Jag kan numera så pass mycket, efter 40 års energistudier, att jag i princip kan svara på alla frågor med energisvar.

En läsare undrade om jag haft ”helikopterseende” hela livet, och svaret är ja. Det konstigaste jag hört talas om var en kvinna som kom upp på scen efter en föreläsning och som visade sig vara en granne till mig då jag var 5 år.

Till henne ska jag ha sagt att ”barnavårdsnämnden kommer ta alla dina barn” och sen travade jag ut därifrån. Hon hade aldrig glömt det, och de tog mycket riktigt alla hennes barn.

Energisvaret ser ut så här; jag har Uranusenergin i det tolfte huset, vilket också förklarar alla mina utlandsresor, och den första var då jag var sex år då jag var  i Italien i San Remo med min mamma och mina bröder, och pappa flög ner och var där i fem veckor, och det var den sommaren då Ingmar Johansson blev boxningsvärldsmästare.

Vi var där från 1 juni till den 1 september, och nästa jättelånga tur var Florida i tre månader då jag var 13. Mellan dessa två längre resor var jag på Mallorca i fem veckor och i Köpenhamn i en månad under sommarlov. Resandet har ständigt följt mig på många sätt men vi hade också amerikanska studenter boendes hos oss på Marieberg.

Jag har nog mina föräldrar att tacka för att jag överlevde som barn med just Uranus i det 12:e eftersom jag antar att en unge kan förtryckas rätt kraftigt som har ”helikopterseende”.

Men de la aldrig locket på, och en gång räddade jag nog min fars liv på grund av denna förmåga att se snabbt bakom, och lita på vad jag ser och förnimmer.

Han hade besök av en idiot då han fick en hjärnblödning, och den vuxne mannen förstod inte allvaret, och jag var väl åtta år, hann inte ens sadla min häst utan red barbacka till närmsta vettige vuxne person, och bad om hjälp. Ambulans tillkallades, idioten hindrade mig från att ”ringa och störa SOS” hemifrån vilket fick mig att gallopera iväg.

Då låg pappa på golvet och bara skrek och idioten tyckte att han skulle skärpa sig ungefär. Min far låg sen på sjukhus i sex veckor, men klarade sig helt, och idioten klagade givetvis, gjorde han jämt, på att jag var så ”självsrådig”.

Pappa var nog väldigt glad för det…
Men visst, det fanns gott om lärare som fick krupp, och vuxna som idioten.

Numera är jag så gammal att jag inte bryr mig, och det har jag egentligen aldrig gjort, och det beror nog väldigt mycket på min far att han ”tillät” detta, och han förstod mycket tidigt att jag är för-fattare.

Jag var nio då jag fick en skrivmaskin av honom, och han tog med mig, mycket medvetet, på saker han tyckte att jag skulle uppleva och se.

Jag fick inte vara ute efter 21.00 men jag fick resa solo till USA som sjundeklassare… och jag är nog rätt övertygad om att pappa, född 1919, mycket väl hade kunnat i princip krossa just detta ”helikopterseende” men han försvarade mig vid flera tillfällen istället.

Jag minns en gång då min äldsta bror häcklade mig, jag var väl tio år och då var han i så fall 19, och vår far exploderade och brorsan fick veta mycket snabbt att han inte var min förälder och skulle inte lägga sig i.

Till en klagande rektor sa pappa en gång att ”om du skaffar lärare som har mer IQ än vad Lena har så löser du problemet”. Jag tror att det var den gången jag hade drivit med en fysiklärare, han var dum !!!,  och bett honom kolla i förrådet efter ögonmåttet.