Jag bor i ett engelskt område, allt kostar minst dubbelt för att alla pratar engelska, och i dessa områden bor ca 80 000 britter, och de lever på i sitt eget mini-England. Jag har nämnt att ett café heter Café Deli, liten matbit, liten delikatess, och på turkiska betyder det Café Galen.
De träffar aldrig lokalbor, kollar uppenbarligen inte upp vad de döper sina caféer till, de har sina snickare, rörmokare, tandläkare och om jag nu anser att Svensson är isolerad är det intet mot vad jag anser att britterna här är.
De har plockat hundar på gatorna, det är verkligen soprent, jag ser nästan aldrig gatuhundarna nu. Vill jag se dem får jag bege mig upp i bergen eller utanför de engelska områdena där de lever och verkar, som vanligt, enligt uppgift.
En svenska plockade på sig nio hundar, en granne, turkcypriot, tog upp en av dem, lyfte den över staketet och tog den till sig, och hon ringde polisen. De kom,
drack te, lyssnade och sa sen slutligen att grannen har inte stulit en hund av dig, du har inte köpt dem, du har tagit dem på gatan, och han har räddat den, du har stängt in den i din lilla lägenhet med åtta andra, och det är en jaktras. Vi ingriper inte, överklaga gärna i domstol, god natt.
Det man kan göra är att lära sig turkiska, och lämna de brittiska områdena, och det skulle nog ens sinnesro och psyke må väl av. Snart ger de sig på kattorna…
Jag förstår att turkcyrpioterna ofta är trötta på dem, det är jag också. Megatrött, och ändå bor de inte där jag bor, men jag hör talas om dem.
Svar på frågan under videon:
Lämna ett svar