En läsare ville veta om det är ”besvärligt” att ha en dyslexi i botten om man är författare, och svaret är nej. Före debuten, ja, inte efter. Folk vred sig av skratt, inte minst lärare, då jag tidigt sa att jag tänkte bli författare, påstås av just en av mina lärare att jag sa det som åttaåring.
Det är som Rabén&Sjögrens skönlitterära chef sa:
-Hon kan skriva! Redaktörer kan stava!
Jag inbillar mig att det också ger en rätt ”fri” hjärna. Jag är inte ensam heller, självaste Strindberg ska ha varit ordblind, liksom Jan Myrdal, F. Scott Fitzgerald, Agatha Christie, WB Yeats, Gustave Flaubert, och Jules Verne.
Jag har i vart fall aldrig klagat.
Lämna ett svar