En deppig läsare

Skärmavbild    kl

lbTill hemliga gruppen.Vad gör man när sonen inte tror på att det är slut på majs,stort sett alla butiker i Stockholm?

Får till svar jag tror inte på ditt förbannade flumsnack,om att det kommer bli matbrist i Sverige. Jag försökte förklara att vi importerar mycket mat ifrån andra länder.Såsom vissa frukter, kaffe ,te mm. Men han blir bara förbannade och säger att jag är dum i huvudet. Det kommer blir matbrist i u-länderna men inte här.

Jag försökte förklara att det beror på klimatförändringarna,men får till svar att det gör det inte alls. Tyvärr kan jag inte göra,så mycket då svensk tv eller tidningar inte har skrivit om att det kommer bli matbrist i världen. Jag är bara en dum djävla kärring så tror på flumsnack och använder indiska metoder för att bli frisk. Jag önskar att det Engelska imperiet kollapsar snart,så sonen och hans mormor vaknar upp. Förlåt om jag låter deppig, men jag är så frustrerad över att behöva kämpa ensam i motvind i familjen.


Det största problemet är i mina ögon inte att han inte ”tror dig” utan att ni båda är mycket svenska, dvs ingen av er har respekt för varandra. Hur man ska lösa detta kollektiva problem, denna landsplåga, har jag i nuläget inte en susning om men jag ska förklara det.

Vuxna i Sverige talar med sina barn om vuxensaker, och de ska t.ex. vara med på alla middagar där vuxna talar om saker de absolut inte ens förstår. Rekordet i mitt liv var då förskolan släpade med sig min då 4-årige son på en demonstration mot kriget. Han blev livrädd och var helt övertygad om att vi var i krig.

Tala inte med honom om vuxensaker som t.ex. livsmedelsbrist innan han är minst 25 år dvs respektera att han är ett barn och ingen kompis man kan slänga käft med.

Sen har han ingen som helst respekt för dig, och får du inte stopp på det lär han inte bli munter för nån att ha att göra med längre fram. Den som inte respekterar sin mamma respekterar ingen annan kvinna någonsin, är min erfarenhet.

Erbjud ditt barn ansvar och be honom fixa problem.  Sakta men säkert kommer han bli stolt över sig själv när han inser att han är kapabel att göra många saker och att du litar på honom. Börja med små problem som du vet att han klarar.

Resonera med ditt barn om regeln att man ska bemöta andra som man själv vill bli bemött. Förklara varför det är en regel som ska lydas. Prata med honom om saken och etablera en respektfull kommunikation där du svarar på hans frågor.

Jag använde följande exempel:
-Tänk dig att du har gapat på en farbror på gatan på ett sådant sätt att han aldrig glömmer dig, så otrevlig var du, och så går det två år, du cyklar omkull och slår i skallen! Ambulansen kommer och du körs i ilfart till intensiven där en hjärnkirurg väntar redan, de hade ringt från ambulansen, så får han se dig…

Då hänger ditt liv på att han har förlåtit dig i det tysta och inte vill hämnas för vill han det ligger du pyrt till nu… Hur undviker man att utsätta sig själv för dessa enorma faror? Svar: Man gapar inte på främmande farbröder på stán.

När det gäller hans syn på indisk medicin så begär du för mycket – respektlös mot honom – för det krävs studier för att förstå den, och återigen… 25 år bör han vara, innan man samtalar med honom om dessa privatsaker, om man nu ska tala med sina barn alls om privatsaker, de är inte ens väninnor.

 

 

 

Om Lena Holfve 18099 artiklar
Under 80-talet var Lena Holfve en uppmärksammad författare men slutade som yrkesförfattare år 1992, och startade upp IT-tjänster. Lena räknas som en av de absolut första pionjärerna på Internet i Sverige med start 1990-91. Då var det i princip bara Lenas domäner och Systembolagets prislista ute. Nu är Lena pionjär igen med ett slutet och privat sällskap i domänen lenaholfve.se och vars syfte är att studera vad som händer i världen, men i en privat sfär. Sedan år 2017 har det startats upp en liten bokproduktion, igen.

Bli först med att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.




Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.