Johan Croneman: Årets svenska dokumentär handlar om en grym vårdnadstvist
TISDAG 26 MAJ 2020
Bo-Göran Bodins dokumentär ”Att rädda ett barn” är en äkta rysare. Han granskar en plågsam vårdnadstvist där mamman till sist kidnappar barnet. Och fadern anklagas för pedofili. Missa inte den.
Det finns något djupt olycksbådande över den här historien. Man känner ett lätt obehag redan efter fem minuter. Den erfarne journalisten och grävaren, SVT:s Bo-Göran Bodin, får ett tips. Det handlar om en försvunnen 8-åring, här kallad Elias, som har kidnappats från sin pappa och nu lever på flykt undan rättvisan.
Han får ett tips till: En mamma, backad av barnrättsorganisationen Bry, har utsatts för ett justitiemord. Hon har på falska grunder fråntagits vårdnaden av sitt barn, trots hennes och Brys mycket grova anklagelser mot pappan. Det handlar om både misshandel och pedofili. De säger sig ha sällsynt bra på fötterna.
Det tar ett tag innan Bo-Göran Bodin inser att de två tipsen handlar om samma pojke och en och samma vårdnadstvist, som helt har spårat ur.
Han bestämmer sig för att gå till botten med fallet Elias – och det är bara att spänna fast sig, för dokumentären ”Att rädda ett barn” utvecklar sig mycket snart till en riktig rysare.
Bo-Göran Bodin stänger in sig och lusläser allt om fallet som finns att läsa, och det är mängder, massvis. Elias mamma, som kallas Anna, har gång efter gång tagit med Elias till läkare för att dokumentera ”skador” som han tillfogats. Mamman pekar på blåmärken, hon får några läkare och socialtjänsten att göra flera orosanmälningar, det görs utredning efter utredning om hur Elias har det hemma hos sin pappa – inget tyder på annat än att han har det bra. Alla mammans oräkneliga anmälningar lämnas utan åtgärd.
Nu mobiliserar Bry och deras generalsekreterare Agneta Bravélius, med sig får hon en före detta polis med sexualbrott som specialitet, och en psykoterapeut som snart drar långtgående slutsatser av sina möten med Elias. Pappan diagnostiserar han också som psykopat och pedofil utan att ens ha träffat honom. Psykoterapeuten är en riktigt olustig bekantskap.
Agneta Bravélius har ett brett politiskt kontaktnät som hon utnyttjar i kampanjen, och hon vet framför allt hur man rör upp opinionen på sociala medier. Snart rasar folk över hela landet över det absurda, konspiratoriska beslutet att ge en pedofil och en våldsman ensam vårdnad om ett barn.
Nu tar Bry och mamman lagen i egna händer och organiserar flykten.
I andra avsnittet, som sänds i morgon, onsdag (det första finns givetvis på SVT Play), fortsätter pappan sitt sökande efter sonen, och under tiden ägnar Bo-Göran Bodin alltmer tid åt att skärskåda Bry och deras medarbetare. Det kommer att skaka om alla inblandade – det kommer att skaka om oss som tittar.
Det är årets svenska dokumentär, så långt, och en berättelse som i grunden handlar om något mycket mer än en vårdnadstvist.
Bry kommer snart att utveckla sin syn på pedofilins spridning i samhället – och det med en konspirationsteori som heter duga.
Jag satt i inledningen och ondgjorde mig över alla möjliga (och många omöjliga) svepande bilder över det svenska landskapet i alla dess former och skepnader, för att nu inte nämna drösvis med drönarbilder. Till vilken nytta, i vilket syfte?
Till slut föll jag till föga. Pappans ständiga sökande, kväll efter kväll satt han i bilen och scannade av Stockholms förorter, ackompanjerades av bilder från ett Sverige ur fågelperspektiv. Någonstans där nere, långt borta, kan vara precis var som helst, gömmer sig Elias och hans mamma. Stämningen blir snart hypnotisk.
En nål i en höstack – Elias pappa slutar aldrig leta.
På sociala medier var man givetvis blixtsnabba med att ta mammans parti, hoten blev snart alltmer påtagliga. Storyn spred sig internationellt: ”I Sverige är det pedofilerna som får vårdnaden om barnen.” Del 2 i morgon, onsdag, avslutande del 3 om en vecka. Knappt man kan bärga sig.
Johan Croneman
Lämna ett svar