Det tål att upprepas tusen gånger

Ett barn kan inte växa upp i ett krig…  Om man vill ha egna barn ska man göra dem själv eller adoptera men familjehemsbarnen är inga egna, och blir det aldrig utan de är mer ett jobb, och de ska så långt älskas lagom.

Jag har aldrig tagit emot ett barn mot föräldrarnas vilja,  inte ens träffat barnet före föräldern, därför att du måste ha dem med dig, och inte mot dig.

Det är i princip helt osannolikt att ”Lilla Hjärtat” hade dött i min närhet dvs en kamp uppstått via domstolarna.

Jag hade också sett till att få ett slut omedelbart på tilltalet ”Lilla hjärtat” så ungen fick en identitet och ett riktigt namn.

En gravt alkad mamma höll jag på med länge och slutligen sa hon;
-Okej, blir nog bra om han bor hos dig men jag kommer att mörda dig om det går snett för honom i skolan.

Kontraktet klart, kan man säga…

Målsättningen måste vara från start att barnet ska hem igen, det är inte ditt barn och om förälderns problem som var orsaken till omhändertagandet är löst, och innan hemskrivning ska mycket läras ut, om det ska bli nån hemskrivning.

De enda barn som inte ska hem är de med döda föräldrar, och då inträffar nästa problem nämligen att så snart de fyller arton år upphör soss engagemang men de är ingalunda vuxna än. Jag satte mina på folkhögskolor, och har kontakt med dem än och de är nu snart 60.

Sidan 190 i ”Älska lagom”, finns som e-bok hos t.ex. Bokus.

Älska lagom – en bok om familjehemsbarn”Hon är fortfarande lika förbannad efter så många år, över att myndigheterna ”snott” hennes dotter ifrån henne.

Motiveringen till omhändertagandet hade aldrig klargjorts och inte heller skulle vi kunna göra det nu.

Jag slängde fram mina tankar till socialsekreterarna att jag inte trodde att det var helt omöjligt ändå.

Nu hade man i åratal ansett att det var precis omöjligt, men bara genom att tjejen bytt hem så kom det att bli något ”nytt” och socialsekreterarna såg inte helt skräckslagna ut, men fundersamma.

Ett träget och vidrigt jobb började, att umgås med mamma ilsken och pappa ”barn” och den gapiga tjejen som ville ha allt och på en gång, lördag efter lördag efter lördag. Varje lördag lika fylld av skit som vanligt.

Mamman frågade:
— Vill du inte ha lite mat hos oss?
— Jo, tack.
Måndag morgon samtal från förvaltningen.
Mamman ringde och ville ha pengar, för du äter hos dem. Lördag efter lördag efter lördag.
Nya överenskommelser, som bryts.
Bråk, skrik, nya överenskommelser och nya svek och nytt bråk.

Men, så började mamman fatta vad det rörde sig om och blev lite, lite mjukare, dvs. som en stormvind istället för en orkan.

Så efter lång tid så stod vi då där, tjejen skulle hem, för gott och på allvar och detta beslut måste stå fast.

Tösen rymde, tidigt på morgonen någon vecka innan och kan man tänka sig. Jag väcktes av ett telefonsamtal:

— Ursäkta att jag väcker dig, men NN kom hem vid sex i morse och jag har sagt åt henne att hon ska tillbaka direkt för att åka på ridläger och sedan får hon komma hem.

Tänka sig att den mamman ringer till mig och säger att hennes unge stuckit hem och ska tillbaka. Jag trodde inte att det var sant, men det var det. Jag körde så ut barnet till ridlägret och mamman var med och hon var, för absolut första gången, riktigt trevlig.

Det varade inte mer än över den dagen, men det var gott nog och jag vet att vi gjorde rätt och det var absolut bäst för flickan på sikt.

Vad var det egentligen vi gjorde? Jo, på de där gräsliga lördagarna så skedde två saker. Dels sökte vi lära föräldrarna att fostra sitt barn, vilket väl inte gick så väldigt bra. Men jag är övertygad om att den mamman förmådde det senare, när tjejen väl kommit hem och hon blivit varm i kläderna.

Det hände sig t.ex. en gång, att flickan sprang ut i bara trosorna på stan och jag sa: ”Så får du inte göra” och hon svarade ”Det får jag för mamma” och jag svarade: ”Det tror jag bara inte på, så korkad är inte din mamma, gå och ring henne får du själv höra.”

Flickan gick och ringde och mamman sa: ”Inte får du springa i bara trosorna på stan heller, det skulle inte jag heller tillåta.”

Hade mamman varit i min situation, med tjejen framför sig i bara trosorna är det inte säkert att hon vågat säga ”nej”, fast hon rent teoretiskt hade tyckt ”nej”. Genom att jag en tid var den som, i vanlig ordning, var satkärring, och sa ”nej” så kunde hon sedan backa upp mina ”nej” i teorin, per telefon, flera mil bort men hon slapp konfrontationerna som jag då tog.

När hon sedan blev mera van, det är inte världens enklaste att få en tonårsjänta plötsligt, så är jag övertygad om att hon kunde förena teori och praktik.”

Skärmavbild klFlickan växte upp, allt funkade, och hon arbetar inom hemtjänsten, hon är 55 år nu, och mamman och pappan är idag döda.

Jag drog mig tillbaka helt vilket man ska. De enda fosterbarn som kan bli ”kvar i huset” livet ut är de som är helt utan familjer.

Det är inte dina barn.

Tösen omhändertogs som baby och kom åter hem som 12-åring. Hon var hos mig i ett år ungefär, kom från ett storfosterhem som lades ner därför att fostermamman hade dött. Jag ”ärvde” två barn därifrån, och båda återförenades med sina familjer.

Om Lena Holfve 18086 artiklar
Under 80-talet var Lena Holfve en uppmärksammad författare men slutade som yrkesförfattare år 1992, och startade upp IT-tjänster. Lena räknas som en av de absolut första pionjärerna på Internet i Sverige med start 1990-91. Då var det i princip bara Lenas domäner och Systembolagets prislista ute. Nu är Lena pionjär igen med ett slutet och privat sällskap i domänen lenaholfve.se och vars syfte är att studera vad som händer i världen, men i en privat sfär. Sedan år 2017 har det startats upp en liten bokproduktion, igen.

Bli först med att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.




Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.