Jag hade planer på att fråga Nadja hur ryssar tänker runt viruset men hon sa att hon, och flera ryska vänner, bestämt sig för att aldrig mer tala om deras land.
Hon reste dit snabbt tidigt i våras, för hennes syster ringde och bad henne komma, systerns dotter hade fått cancer, och Nadja släppte allt och var där i fem månader. Evigt strul med vård, utan pengar, ingen vård, hitta kliniker och läkare var tydligen svårt, och systern var sjuk av oro, och allt slutade med att systerdottern har klarat sig väl men hennes mor, Nadjas syster, dog 62 år gammal knall och fall på en sekund pga all stress och oro, enligt Nadja som är chockad än, märkte jag. Hjärtat hade bara stannat och det hela gick blixtsnabbt.
Så, hon grät en månad, och sa sen sig själv att hon måste gå vidare, och att det livet nu ska levas i TRNC, och jag känner igen det här från andra som plötsligt vägrar tala om sitt land i samma stund som de bestämt sig för att de aldrig mer ska tillbaka.
Nu har Nadja barn som kommer hit, men inte i år givetvis och det gäller oss alla, och hon lär kvista över, men hon sa mig att efter fem månader i Ryssland stod hela landet henne upp i halsen. Hon var inte heller förvånad över att TRNC brottade ner problemet snabbt. Så ser det inte ut i Ryssland, vad jag kan se nu via YouTube, och en brorsdotter i 25-årsåldern är sjuk i Covid 19, och tycks aldrig bli frisk, tar lång tid, sa Nadja.
Jag backade givetvis direkt, då hon sa att hon inte ville tala om Ryssland, och hon sa mig att hon blir alltid glad av mig, för att jag har så fredliga energier, och det ska vi inte förstöra, så nyfikna jag la mig platt.
Det blev en sen lunchmiddag, och sen ville jag hem, helt slut efter massagen…
Lämna ett svar