Beträffande din eventuella bok om internetbedrägerier så var jag rätt medveten redan innan jag läste dina texter, men jag förstod nog varken vidden eller djupet av detta beteende. De som eventuellt skulle stämma dig erkänner ju indirekt eftersom du anonymiserat identiteterna. Tror många skulle vara glada över att få lära sig mer om fenomenet eftersom det sprider sig i samhället.
Det nya med Internetbedragarna;
”Hitta på, kämpa, dra in pengar!” är att de påverkar debatten, synen på Sverige rätt hårt, och de räknar tydligen alltid med att ingen kollar dem. Jag kan inte påminna mig att vi haft bedragare i åsiktsbranschen förr. Jag vet att vi haft det i den religiösa branschen.
De börjar ofta hos Sverige Granskar, och han kollar aldrig något, inte hans grej, alla har rätt till en åsikt. Sen tar de sig vidare och in… och de gömmer sig just bakom ”alla har rätt till en åsikt!”
Filippa-hitta-på-skandalen gav 2,5 miljoner…
Så även när det gäller f.d. polisen CA, istället för att “öppna mitt hjärta” och svälja allt det denne herre påstod/påstår så dubbelcheckade jag och lyssnade på vederbörande på olika sajter.
Finns en uppsjö till med “lurendrejerister” och exempel på nätet som jag skulle kunna räkna upp och numera tar jag mig friheten att skratta högt åt alla dessa lycksökare.
Avslutningsvis, dina artiklar och dina extremt lazerskarpa texter har till 100% (med råge) förändrat mitt förhållningssätt och min syn på oerhört många punkter/inom många områden. Ett exempel i mängden är när du på ett rakt och tydligt sätt förklarar detta med alla dessa rutiner kring polisärenden, åklagare, domare, hur tingsrätt, hovrätt o s v fungerar. Det hade jag inte ens en endaste liten tendens till susning om innan!
Det blir ingen bok om de nya bedragarna, och en sån hade kallats för faktabok
Då måste du kolla saker 30 gånger istället för 3… Jag tar det materialet till en annan romanproduktion, och dit släpar jag också med det läsaren skrev; Det hade jag inte ens en endaste liten tendens till susning om innan!
Dvs det finns ett klart behov av att förstå hur polis, åklagare och domstolar arbetar, och vad som gäller. Det jag har i huvudet är megasvårt, men jag vet att mitt förlag lär slita manuset ur min hand, den dagen jag har satt sista punkten.
Det är svårt, men inte omöjligt, att bryta konceptet som ligger ute nu att alla ska vänja läsarna vid en polisstats-snut i princip. De som skrivs nu byggs efter det som kallas för den amerikanska dramaturgin, se kurvan högst upp. Jag tänker skriva en helt ny genre, aldrig skriven förr, och jag ämnar inte följa dramatikschemat som man ”ska”.
Det blir ingen tillvänjning av läsare inför av polisstaten heller. Man har väl läst texterna om det tusenåriga riket! Jag har noll lust att jobba år NWO, Satan och allt vad de nu kallas.
Till sista punkten är det långt, ett år kanske
Tre timmar diciplinerat och superfokucerat arbete om dagen i 300 dagar, skulle jag tro. Jag ska i vart fall köra igång en storyline på måndag.
Då skriver man stolpar på post-itlappar av typen ”Nils skjuter Anders”, och dem limmar man upp på en garderobsvägg. En färg till varje större karaktär…
När alla lappar är uppe går man fram och tillbaka och kollar in dem och känner efter om det är ett harmoniskt flöde.
Nån lapp tas ner, en annan kommer upp
Under en lapp kan det hängas på en vit lapp, som står för att kontroll behövs, och man kan inte springa framför garderobsväggen hela dagarna så det räcker med en, två gånger om dagen i en, två veckor.
Övrig tid ägnas åt att hämta in fakta, bestämma hur en karaktär ska vara; brister, fördelar…
Men sen kommer det en dag då det är dags att ta ner lapp för lapp och skriva ut dem; en efter en. Eller peta in dem i Dramatica Pro först.
Ni påverkas inte mer än att antalet artiklar sjunker lite, jag kanske nyper ur förrådet där jag har 20 000 stycken, och jag tar ledigt två veckor om ett år kanske för att redigera. No problem!
Lämna ett svar