Besökt sjukhuset

Jag kände att det var nått, och chauffören och jag besökte först min apotekare, och jag köpte smärtstillande salva, anade att de tänkte ta prover, och mig kan man inte ta prover på i armvecket, de får alltid sticka i handens ovansida.

Min apotekstjej fick bestämma vilket sjukhus vi skulle åka till, och det blev Kamiloğlu Hospital, bästa sa hon.

Jag kom in direkt till en urilog, eftersom jag känt av njurarna, och han sände mig till labbet, och mannen till vänster stack mig i handen, därför att jag sa att jag vet att armvecket funkar inte.

Han slängde en blick på min arm, och nickade, sen är det så att jag kan Lena Holfve bäst av oss…

Jag bad honom lägga till ett vitamin D-prov, också, och det gjorde han. Vi vet alla vad jag hade fått för svar i vårt land:
-Det går inte, står inte på labbremissen.

De köper aldrig i Sverige att de ska sticka i handen, de börjar alltid gräva i armvecket, och får sen ge upp, och de lyssnar aldrig, inte hänt på 67 år.

När den synbart kärleksfulle och vänlige mannen var klar kom en springare, och förde mig till ulraljudsröntgen, och hon väntade på mig där, och förde mig sen upp till ett annat labb, där jag lämnade urinprover, och fick veta att jag skulle vänta i trettio minuter.

De ropade upp mitt namn, jag fick en massa labbsvar i min hand, och en ny springare förde mig åter till doktorn, som tog emot direkt, och som läste svaren, och sa att jag har en infektion i njurarna och lite i blodet. Han skrev ut mediciner, och jag ska åter nästa fredag.

Pris för blodproverna 150 lira, pris för röntgen 250 lira, pris för doktorn 200 lira och pris för medicinerna 195 lira; antibiotika, smärtstillande, om det skulle börja göra ont, inte hänt än, dvs 795 lira, 646.81 sek.

Idag är det den stora eclipsdagen, se video 2, och det som händer en är ofta ett litet frö till nått större, och en bok som saknas är en titlad; Du behöver inte vara rädd för att lämna landet… och jag vet att en av de saker folk ofta undrar över är just sjukvården.