Boken ”Älska lagom” finns nu ute på Amazon som riktig bok, och kommer in hos Bokus, Adlibris etc inom nån vecka. Den har gjort stor nytta sen den kom ut, och lär göra det ett par varv till.
Jag har ändrat lite ord i den bara; 90 000 är ändrat till 112, ordet socialassistent har bytts ut mot socialsekreterare. Ett nytt slutkapitel är infört som man kan kalla för ”jag har facit i min hand” fast det är inte titlat så utan kallas för ”Efterord”.
Ofta komplexa problem
Just nu figurerar ett barnavårdsärende i pressen, en liten flicka som dog i sitt biologiska hem, och en fostermamma som talar ut om barnet, som inte har något namn utan kallas för ”Lilla Hjärtat”, och som bland annat har sagt ”hur förklarar man att du måste lämna din familj”.
Fosterbarnet är inte fosterhemmets barn, och blir det aldrig
Vill man ha egna barn kan man adoptera barn.
Via mediauppgifter, om de stämmer, kan man se att flickan fick en skyddad adress, hos fosterfamiljen, av myndigheterna och är det sant är det ett klart misstag OM det har skett, OM det verkligen är så??? Jag ifrågasätter det. Barn är inte med i några register alls så de behöver ingen skyddad adress.
Den vägen, om det är sant, meddelar man fosterfamiljen att de ska skydda ungen från de farliga föräldrarna. Det rör sig om två drogande föräldrar uppenbarligen, och är de våldsamt utåtagerande ska ungen inte placeras i fosterhem utan i ett kvalificerat familjehem eller på institution. ”Vanligt folk” kan inte klara två knarkande föräldrar.
Det kan vara så illa, vet vi ju inte, att man har skrivit hem ungen enbart för att man sett att barnet har förvägrats precis hela sin identitet inklusive sitt riktiga namn.
Vi har ett känt fall nämligen Stefan L, som kallade sin fostermamma för ”mamma” – inte sant – och som inte träffade sin biologiska mamma innan han blev vuxen. Min uppfattning om Stefan L är att han har inte koll alls på att lögner är inte okej. I hans värld är de nog okej, han är uppfödd i en lögn, en stor fet lögn.
Han omhändertogs som liten, samman med en bror, och brodern fick komma hem sen men Stefan var för alltid kidnappad. Inte bra, och har inget som helst stöd i lagstiftningen.
Istället för att ha ungen kvar i kidnappar-familjen, som möjligen – om det nu är sant – av klantiga myndigheter har lockats att tro att deras uppgift är att skydda barnet från föräldrarna… Man kan i och för sig söka ett nytt fosterhem… Men man kan ha gjort bedömningen att barnet inte klarade en tredje familj, och ursprungsfamiljen kan ha rett upp mycket som förr var ett problem.
Nu sitter den biologiska mamman häktad, nekar till brott, tösens biologiska pappa har dött i häktet, och ”alla” vet att det var hemskt att Kammarrätten släppte hem ungen till föräldrarna. Ja, med facit i handen, speciellt om de slagit ihjäl ungen, så var det inget smart beslut – men det vet vi inte.
Nu säger jag INTE att det är så här men det KAN vara så här:
Glöm inte att jag är en erfaren lekmannadomare som har sett det mesta…
Påståendet att ungen hade skyddad adress är en lögn, men myndighetspersoner får inte säga som det är i pressen, och man hade under lång tid stora, stora problem med denna familj som vägrade förstå att det inte är deras barn…
Det var sociala nämndens ordförandes barn just då under placeringen, rent juridiskt, så de får inte ens ut ett pass till ungen, och rätten gick på soss uppfattning att placeringen var körd in i bergväggen. Det gick inte att få fosterfamiljen att förstå att de inte kan slänga på luren då mamman ringer, kasta glasflaskor efter pappan när han ringde på dörren… osv, osv.
Snacket om ”farliga föräldrar” KAN vara en ren projektion, det är fosterfamiljen som är farlig, och de har lyckats locka till sig flickan, och förgiftat henne, och de har haft resurser på nått vänster att ta kål även på pappan uppe på häktet, och de har gjort anmälningar i ett för att nu peka ut mamman som mördare för nu handlar det enbart om att agera ut hårt och HA RÄTT.
Inom sex månader kommer tekniska roteln på precis allting, och de häktas och döms, men vi får kanske aldrig veta det för fostermamman kommer inte skicka ut pressmeddelanden. Soss och domstolens folk agerar aldrig ut gentemot pressen.
För att återgå till sakfrågan
Fosterbarn innebär att ett barn bor med dig, och du ska verka för att så snart det bara går ska ungen hem igen. Knarkar föräldrarna får du ha knivskarpa gränser;
-Du får jättegärna besöka oss måndag, onsdag, fredag från 14.00, stanna gärna på middag, men du måste vara 100% drogfri och nykter – om inte tar vi det nästa vecka.
Mina 15 fosterbarn, lejonparten födda mellan 1962 och 1965, säger idag när många av dem är på väg mot 60, och med en mun att skälet till att de aldrig mer omplacerades, trivdes rätt hyfsat, minns åren på Helgestavägen i Örby som ljusa beror på att jag aldrig stal dem, de fick ha sina familjer, som de efter utskrivningen då de var 18 år alltid har haft med att göra, och har än i denna dag.
Micke, idag 58 år, kom in genom grinden 15 år gammal med orden:
-Jag vill inte vara här.
Sen molteg han i mer än ett år, svarade inte på tilltal alls, och den stilen la han ner då han fattade att jag letade som en blådåre efter hans mamma. Han hade då varit i 67 fosterhem, och tvingats kalla 67 vilt främmande tanter för ”mamma”, och sen en dag när ett möte var arrangerat, och han skulle få träffa sin mamma för första gången på 14,5 år, öppnade han munnen och sa mig:
-Du är så jävla klädd i näbben.
När Micke var runt 40 år, och jag var uppe i Dalarna hos honom och hans familj, han har två barn och fem barnbarn numera, sa han mig – för första gången – att ”det var rätt av myndigheterna att de omhändertog mig”. Men han borde ha sluppit 67 hem och en helvetes massa pojk- och barnhem, han har fått 250 000:- av regeringen i kompensation för sina år på statliga rätt vedervärdiga barnhem.
Det är först då han är 16 år som han får kontakt med sin biologiske bror, vi visste inte ens att en sådan fanns, och de har hängt ihop sen dess, och just nu tar de båda hand om sin mycket gamla mamma.
Micke är, som alla förstår, 50% av sin mamma och 50% av sin pappa, och får han inte träffa sin mamma för att ”hon är farlig, dålig”, eller vad man än hittar på, så säger du honom att 50% av han själv är usel. Pappan hann vi tyvärr aldrig få korn på för han var död.
Och, som sagt, jag är tvärsäker på att fosterbarnen måste ha sina föräldrar omkring sig, hur stökiga de än är, för jag har verkligen facit i handen. Sista kapitlet är också skrivet i december 2019, och är en analys av just facit.
Lämna ett svar