En läsarfråga om svenskar

Jag träffade en kvinna från Göteborg idag, hon har bott i Turkiet i 20-25 år, och jag kan höra att hon är ifrån just Göteborg.

På samma sätt kan hon höra att jag är ifrån Stockholm
Men en stockholmare kan också höra ifrån vilken del av huvudstaden jag kommer ifrån, och en ifrån Göteborg kan snabbt höra om det är någon ifrån Särö eller Linnéstaden.

Vi har länge haft enorma skogar, med rövare och varg inne i dem, varför enormt stora områden var helt isolerade vilket förklarar alla dialekter. På samma sätt är svenskarna väldigt olika om du jämför en norrlänning och en skåning t.ex. Så långt är vi absolut inte ett homogent folk, och har med stor sannolikhet aldrig varit det heller.

Vi har dessutom en allt sjukare stat, som känns alltmer idiotisk och korrumperad, och den ger avtryck i form av skandaler på Karolinska till vårdköer som är snart sagt absurt långa. Uppstår problem är det som om man är helt oförmögen att lösa dem.

Men det jag känner, ganska direkt då jag har landat, är att det är för mycket Venus, feminin energi, och för lite Mars, maskulin energi.

I den maskulina har du sånt som ”service” och ”närvarande”, ”beskydd” och ”styrka” och tar du bort stora delar av den maskulina energin tycks konsekvensen bli motsattsord; utsatthet, svaghet, handlingsförlamning, gör allt själv, frånvarande och brister.

Det andra jag upplever att jag ser väldigt tydligt är vårt nationella mantra;  ”Det går inte, det har vi aldrig gjort förut”. Ett slags stock-konservatism eller om vi ska sortera in det under ”handlingsförlamning”?

Ju mer man feminiserar männen, vilket är prio 1 för många, desto mer våld kommer man att få samt utsatthet och svaghet och det motsatta ser jag flera gånger om dagen eftersom det är jämnvikt mellan feminin- och maskulin energi här vilket omvänt ger syn- och hörbart enormt fredliga och fungerande män vilket leder till att kvinnor, barn, gamla mår enormt mycket bättre, synbart, här än i t.ex. Sverige.

Det som tyder på att jag kan vara spot on är svenskars förvandling då de lämnar landet

Ingen som helst kontakt med barnet – frånvarande

Jag känner ingen utlandssvensk som inte har noterat; ”Det finns inga män där uppe!!!”  Lika lite som jag någonsin har sett att svenskar, män som kvinnor, inte förändras synbart efter tre, fyra dygn i energin som är här.

De som är vana vid att vara utomlands talar också om att de mår mycket sämre, psykiskt och fysiskt, där uppe än utanför landets gränser.

På samma sätt är jag helt säker på att om jag bad den taxichaufför jag använder jämt åka upp skulle han få samma ”störningar” som lokalborna efter ett tag.

Frånvarande…

Det Siwert på  Sideriska siktet kallar för: ”Sverige under en ond demon 2002-2020”  skulle energimässigt kunna vara samma sak som det jag nu försöker formulera.

Jag har skrivit en miljon gånger sen 80-talet att feminismen skapar galna kvinnor och ansvarslösa män, och nu har åtminstone halva tanken travat vidare: Galna kvinnor och frånvarande män – Kriminologiska institutionen.

Sammanfattningsvis tror jag inte att det handlar om att svenskar är dysfunktionella, och ett ingrott tvärtomfolk, det normala i det fall du tog upp är givetvis att forska på vad som gjorde folk friska, utan jag känner det som en ren energifråga.

Klicka

Jag har frågat indiska energimänniskor om det här, och det är fyra som inte känner varandra som alla har sagt att Sverige har dessutom på tok för mycket energi från Neptunus.

En konsekvens kan vara att många uppfattar sd som ”bra” – räddningen – utan att ”se” att övriga drevar mot sd genom att köra ”vänstern vägrar att kompromissa” som är en legobit som används nu, och som vi har med i schemat vi studerar ibland.

För att kunna hantera Neptunus måste man komma till den insikten att man spelar ett spel. Att man tillfullo accepterar och agerar inom Saturnus till synes objektiva verklighet, samtidigt som man är klart medveten om att den är en illusion. Att till och med det man kallar ”jag” är en illusion, som definierats av Saturnus. Det är en balansakt som behärskas av få – om ens någon.

Neptunus ger oss visionen om det idealiska och längtan efter att uppnå det medan Saturnus fastställer när målet är nått. I det ögonblicket bildar Saturnus en polaritet till Neptunus som stilla påminner om att det etablerade målet fortfarande är, och förblir, en illusion. Att också det vackra ideal och den sanning vi eftersträvar, och som vi är beredda att offra oss för, är – just det – en illusion.

Egosvaga människor som av olika anledningar inte vill eller orkar leva inom Saturnus gränser har en tendens att glida in i Neptunus dimma och fly den etablerade, uppgjorda verkligheten med hjälp av droger, religiös avskildhet eller sinnessjukdom. Det är som om de har ena benet i den fysiska världen och det andra i den obegripliga neptunusvärlden och inte är förmögna att välja eller kombinera de båda. Källa

Det är också något man läser och hör allt oftare t.ex. att ledarna är helt ”sinnessjuka”, inte ser verkligheten, osv. Vore intressant att samla alla på en båt och köra dem 400 mil söderut… Piggnar på sig?

The following two tabs change content below.

Lena Holfve

Nyutgivna böcker: Utmattad - Fri från hjärndimma, Mögelförgiftad och Sömnlös
Om Lena Holfve 349 artiklar
Nyutgivna böcker: Utmattad - Fri från hjärndimma, Mögelförgiftad och Sömnlös

Bli först med att kommentera

Kommentera