Jag kan omöjligt beställa bokomslag i Sverige, eftersom jag gissar att de kostar mellan 8-10.000:-, varför jag vänder mig till Asien, och jag betalar då 9 euro, knappt en hundralapp.
Men en hundralapp där är som tusen hos oss
En outbildad tjänar 4-900:- max i månaden, en lärare 2.500:- och en marknadsförare på ett stort bolag 3.500:- och du hyr ett hus utanför turistområdena för 2-300:- i månaden. Dvs läraren har en köpkraft motsvarande 25.000:- så de tjänar ”mer” än vad våra lärare gör.
Denna enorma valutaskillnad leder till att vi kan åka dit men de kan inte lika lätt åka till oss… Man undrar om det är planerat för att hålla asiaterna ifrån oss? De folk som har högsta IQ:n på jorden?
Återuppväckt älskling
Jag är mer än nöjd med det nya omslaget till ”Älska lagom”, och scannerbolaget i Rumänien levererar en Wordfil i morgon, och de ville ha 23.21 euro, för hela boken, och en svensk firma ville ha 25:- per sida… 5.300:- ungefär plus moms.
Jag ska läsa igenom boken, och ändra smådetaljer av typen ”en trea i Stockholm kostar 1.200:-”… Vi har haft en våldsam inflation, och det märks verkligen då folk vill ha flera tusen för det andra gör för en hundradel av de svenska priserna.
Jag gissar att boken kommer ut nästa vecka, och den ingår i ”Operation dubblera dina inkomster för att få VISA på norra Cypern nästa år”, och det lär nog visa sig rätt snart att det var riktigt, riktigt bra att jag tvingas till det – för mina läsare.
Den ende som klagar är väl vovven som inte blir kliad bakom öronen i någon större omfattning just nu.
”Älska lagom-åren” Publicerat den 15 mars 2014:
Jag har haft många fosterbarn på 70-talet, och en del av dem har jag kontakt med dagligen via Facebook 35 år senare, och några ska jag inte ha kontakt med efter utskrivning.
En fosterförälder ska jobba på att barnet ska hem igen, och kan man skriva hem en unge ska man låta dem vara ifred med sina egna föräldrar sen.
Varje barn är unik liksom deras skäl för omhändertagandet
De flesta av mina hade tagits i unga år ifrån ”dåliga föräldrar” och sen misshandlats något så vanvettigt i olika barn-pojk-fosterhem och då blir skadorna enorma eftersom de som skulle hjälpa dem var de värsta förövarna – mycket värre än deras egna föräldrar som i många fall bara var fattiga.
Man kan hjälpa ett sådant barn bara genom att vara tydlig och säga att det som hänt är fel eller som jag gjort nu stöttat några att begära skadestånd av staten.
Ofta går det i arv, det så kallade sociala arvet, vilket innebär att gärningsmän tidigare varit offer, och alltså återupprepar vad de själva varit med om, vilket är logiskt. Jag talar svenska för att mamma gjorde det, min fosterdotter städar på torsdagar…
En Älska lagom-läsare skrev till mig
Hon hade två barn samman med en svensk alkoholiserad författarkollega till mig och vi kom att brevväxla, och en dag skrev hon att jag borde sätta ihop mina tonårserfarenheter till en egen bok.
Jag sa henne att det kan jag inte!
Med det menade jag att jag inte haft vanliga tonåringar utan väldigt sargade men hon övertalade mig och det blev sen ”Fyy 17! – en bok om tonåringar” som blev enormt poppis.
